Katarina bloggar

Katarina bloggar

Den här bloggen är en del av min hemsida

Gå dit >

Vad jag lärde mig i veckan

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2014-02-14 08:42:12

En vecka i sjuksängen är inte mycket, även om jag hostat så musklerna i kroppen känns utslitna. Orkeslös, utan förmåga att byta vare sig kanal eller medium har jag dock varit, vilket fått till följd att jag lyssnat på P1, i princip hela veckan. Därmed har jag missat allt vad OS heter och istället lärt mig ett och annat. Obegripligt nog genom ett program som heter Ring P1.

Friska dagar brukar jag undvika Ring P1. Mest för att programmet kräver aktiv lyssning för att inte bli outhärdligt, något jag sällan har tid till. Och kanske för att det tycks dra till sig en särskild kategori människor av rättshaverister och debattörer av det mest märkliga slag. Egentligen är det rätt fint att det finns det här programmet för man får en känsla av att det lilla Sverige på det viset kan komma till tals. Ett Sverige långt bortom Riksdag, Stockholm och de stora debattprogrammen.

Men det jag lärt mig den här veckan är att det finns andra lärdomar att dra ur programmet:

· Som att den som tycks äga minst och verkar vara mest utsatt , oftare är generösare mot den som är ännu mer utsatt än den som ändå har relativt mycket.

Att människor blir mer upprörda över att de med små omständigheter i sina liv får hjälp via skattsedeln än att allt fler människor befriats från skatt och därmed kan leva helt och hållet på räntor.

· Att all retorik som det svenska samhället stolt tog sånt avstånd från under 70-talet (minns ni teveserien Holocaust/Förintelsen?) nu passerar utan att det ens blinkas på svenska insändarsidor/radio.

· Och jag lär mig att trots det moderna informationssamhälle vi lever i, där sanningen bara är ett knapptryck bort i datorn, så väljer en stor del av oss att bygga vår förvissning på sånt man ”hört” och tror sig veta. Det vill säga vi har inte tagit ett enda steg längre än våra förfäders Krösa-Maja-sanning. Jag undrar mitt i hostan om vi kanske inte orkar höra sanningen. Eller?

· Sverige är mitt i en revolution av samma dignitet och smärtsamma förändring som den franska eller den industriella.
Världen förändras i en hastighet vi knappt kan ta till oss. Men som med alla såna revolutioner går den inte att hejda. Klockan går bara framåt och världen kommer aldrig mer att bli sån den var på 50-talet vare sig det gäller globalisering, migration, feminism eller landsbygdens villkor. För många gör det ont och en del känner vrede och frustration som de väljer att vända mot de som är svagare i stället för mot de som driver utvecklingen framåt. Kanske för att de innerst inne vet att de är förlorade….?

I dag läser jag Lena Sundströms viktiga krönika i DN (http://www.dn.se/nyheter/sverige/lena-sundstrom-framlingsfientlighet-ar-ett-val/)och inser ännu en sanning: Var och en väljer hur man vill förhålla sig till sin omgivning. Det är inget man döms till utifrån ett scenario i samhället där den som upplever sig frånåkt har tolkningsföreträde utan var och en väljer sina tankar.

Vill vi vara främlingsfientliga, homofoba, antifeministiska eller vetenskapsförnekare ja då är det helt och fullt våra egna val och inget vi i snyftande martyrskap tvingats välja.

Så här på kärlekens dag, Sankt Valentinsdagen är det dags att påminna om alla humanistiska, kärleksfulla, storslagna och modiga människor som alltid förmått se bortom sig själv och det ynkliga missunsamma.

Som vågat stå upp för de svagare, som delat med sig, som förmått vända sin kraft och vrede mot de skyldiga istället för mot offren.

De som i all tysthet valt kärlek, medmänsklighet och förnuft.

Det lärde jag mig den här veckan….



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.