Katarina bloggar

Katarina bloggar

Den här bloggen är en del av min hemsida

Gå dit >

Kritiskt

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-10-28 07:35:41
Varför är kritik så svårt?
Svårt att ta emot, svårt att ge, svårt att ta del av?

Att ge kritik är egentligen att bry sig om.
Att inte göra det är att strunta i...

Som recensent händer det att man får vara med om sånt som var väldigt bra men också om sånt som ibland inte är fullt så bra. Ibland är det riktigt uselt...
Hur gör man då? Skriver riktigt elakt, gottar sig i kalkondelarna...? Eller formulerar sig roligt och rappt eller struntar i det dåliga och lindar in allt i små varma puffar...
Ja man kan ju göra hur man vill...

Men ett vet jag och det är att det ändå är allra bäst att vara ärlig. Notera det man sett, påpeka det man upplevt och i de fall där det blivit riktigt ,riktigt tokigt, faktiskt tala om det.

Men i överförd betydelse är vi faktiskt recensenter allihop...
Utan att vi vet det recenserar vi alltid i huvudet i vår vardag. Vår omgivning -arbetskamrater, politiker, kändisar och grannar. Skillnaden är att vi inte alltid skriver ner det eller uttalar det.

Alla kan göra fel, tappa styrningen och känslan.
Onda människor gör fel liksom de goda.
Bara för att en person gjort mycket gott förut betyder det inte att han alltid gör rätt framöver Och den som gjort mycket fel kan förvisso göra saker som är långt mer riktiga än den tidigare felfrie.


Det ingår i ett civiliserat samhälle att vara vaksamma på varandra och reagera på det som blir fel. Men också att kunna ta till sig kritiken. Att lyssna, värdera och försöka förstå. Utan att alltid rusa till försvar...

Kärlek och omtanke ska förstås också finnas med. Man har rätt att bli älskad trots att man gjort fel. Men man ska inte förväxla kärlek med att aldrig kritisera.

Att vara ödmjuk inför kritik är långt mer humanistiskt än att aldrig kritisera.

Att alltid le och stryka medhårs är riktigt elakt.

Ja visst kritik är svårt och kanske konfliktfyllt och smärtsamt.
Men i sin djupaste mening faktiskt oändligt vacker...

  • Comments(1)//blogg.katarinawidholm.se/#post46