Katarina bloggar

Katarina bloggar

Den här bloggen är en del av min hemsida

Gå dit >

Korpen och Anders

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2012-10-11 08:21:10


Nu blev det inte hästar den här gången. Och inte heller tjejer. Utan fåglar...
Och en pojke som fågelskådar. Som lär sig livet genom att fågelskåda.

För er som nu snart kommer att sticka upp ett finger i luften och säga: Men vänta det där har jag hört förr...vet bara inte riktigt var...
Jag har alltså inte kopierat Bannerheds bok. Nix, absolut inte. Min bok var färdigskriven långt, långt innan Korparna kom ut förra året.

Men att man som fågelskådare fascineras av korpen, corvus corax, är inte ett dugg underligt. Det är en spännande, suggestiv fågel som jag skrivit om tidigare (och säkert Tomas Bannerhed också...).


Men nu är den här alltså Korpen och Anders.

Jag tycker väldigt mycket om den. Både texten och själva boken. Och bilderna som Jens Ahlbom gjort.

Läs den du också...

  • Comments(0)//blogg.katarinawidholm.se/#post51

Sverige

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2012-09-07 06:48:56
När jag var liten var Sverige det bästa landet i världen. Vår lagstiftning var unik, vår sjukvård, vårt internationella engagemang, vårt skolsystem, vår demokrati... Ingenting kunde mäta sig med det svenska sättet att vara nation. Vår kultur var fantastisk, vårt tänkande vårt gemensamma samhälle var utan konkurrens från omvärlden den allra bästa att leva i. Vi var ett föregångsland i det mesta!
Naturligtvis var det inte så. Men nästan.
Lite kan förstås skyllas på ungdomligt oförstånd och minnets begränsningar men på det stora hela var jag och de flesta jag kände väldigt stolta över den svenska identiteten.
Och när jag som tonåring reste ut i världen fick jag faktiskt också möta människor som höll med mig. Sverige var fantastiskt.
Okej, det var rätt bra i Norge också och på Island och Kanada hörde man mycket om men inte som Sverige. Sverige var bäst.

Sen hände nånting...

Jag vet inte hur många av er som känner djup och äkta stolthet när ni tänker på Sverige i dag? Som nation alltså?

Själv känner jag numera mest förtvivlan. Stundtals, som häromdagen när svensk gränspolis frankt förklarade att man självklart skulle utvisa den traumatiserade femtonåringen, förakt och skam.

Eller när vår jämställdhetsminister förklarar att Sverige minsann inte tänker rätta sig efter EUs regler när det gäller kvotering.

Eller när jag ser hur den likvärdiga demokratiska svenska skolan slagits sönder till en smörja av ojämlikhet i den så kallade valfrihetens namn.

Eller hur vi utan att tänka längre än nästippen, skövlar och gör om vår svenska skog till plantager, med i princip samma konsekvenser som i Amazonas.

Främlingsfientlighet som brer ut sig

Bildningsföraktet och inbilskheten

Övertron på marknadskrafterna.

Hur den fantastiska sjukvården blivit en fråga om pengar, bostadsort och social tillhörighet.

Eller vår flathet i förhållande till omvärlden. Tyst diplomati...? Ja i alla fall tyst...

Fyll gärna på listan. Ni vet vad jag menar

Du är gammal och bitter säger nån. Grinig gammal tant bara som inte förstår.
Jo, jag är förvisso rätt gammal. Och tant också säkert.
Men jag vet att jag inte är ensam om att ha sett något storartat reseras till, ja vaddå?
Tala om för mig så jag förstår varför jag ska vara stolt över Sverige?



  • Comments(2)//blogg.katarinawidholm.se/#post50

Vår

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2012-03-09 07:52:20
Efter ett skamligt långt uppehåll kommer nu ett pinsamt kort inlägg:

Jamen är det inte underbart! Snart, snart är vi där också...
(bilden togs på Trinity colleges gård för snart en månad sen till ackompanjemang av en rödhake)

  • Comments(1)//blogg.katarinawidholm.se/#post49

Den valfria privatiseringen?

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-12-16 08:45:38
Jag har skrivit förut om det här men jag känner att jag måste fortsätta.

Den så kallade valfriheten...
Det fullständigt maniskt ideologiska i att allt som kan ska privatiseras.

Den som gör att vi nu oupphörligen och helt utan att tillfrågas ger bort mer och mer av vårt skattefinansierade samhälle i privata vinster.
Senast avregleringen i bussbranschen ; http://www.expressen.se/debatt/1.2650413/kajsa-ekis-ekman-rusningstid-for-busskapitalism

När blev det någonsin billigare/bättre för skattebetalare med avreglering? Berätta för mig för jag hittar inte ett enda exempel.

Och - om man nu så våldsamt förespråkar privat framför offentlig finansierat - varför tusan är det då inte privat på riktigt? Dvs privatfinansierat? Varför denna hybrid av halvprivat?Baserat på skatteintäkter...?
Vad hände med den fria företagsamheten?
När jag försöker förklara för vänner i Europa att vi har privata skolor, privata vårdhem och nu snart privata bussbolag som finansieras av skatter skakar de på huvudet. "Men då är det ju inte privat?" Jo, säger jag, det kallas så och vinsten ( läs våra skattepengar) går direkt in i det privata företagets fickor utan krav på återinvestering. Då gapar de ännu mer och frågar "Men varför?"
Och då måste jag tillstå att jag inte vet men att jag gissar det beror helt och hållet på fullständigt vansinnig övertro på marknadskrafterna. Där enögdheten hos de som förspråkar detta är lika vansinnig som de som en gång trodde att enpartisystem var lösningen på demokratifrågan.
Allt som är privat är tydligen bra. För att det är privat alltså. Bara därför...






  • Comments(3)//blogg.katarinawidholm.se/#post48

Glitter

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-12-07 19:58:07
Nu måste jag erkänna något. Det känns sådär. I en inredningsintresserad värld där det mesta går i shabby chick eller nordiskt avskalat och där juldekorationerna utsträcker sig till nån kanelstång eller inknölad lummerkrans på dörren är det skitsvårt att outa detta. Men jag gör det nu. Nu gör jag det.
Jag - älskar - glitter!
Japp så var det sagt. Älskar glitter....
Jamen du hör ju själv. GLITTER!!! va...? hur fasen kan man älska glitter...??

Äckligt, spräckligt, glänsande, lysande, rysansväckande, vardagsrumsbefläckande, glittrigt glitter!?

Ja jo men så är det...

Särskilt i skenet av julgransbelysning eller adventsstjärna. Inte för starkt ljus alltså...

Jag blir lycklig av glitter. I granen. helst på andra ställen...
Jag inser att det är osmakligt, fel och fult men jag köper ändå ett nytt paket varje jul och jag känner en febrig lust när jag långsamt vecklar ut det glittriga.
Älskar att se det glittra.

Fingrar just nu på årets paket. Längtar tills jag får kröna granen med det nya. Ryser redan vid tanken.

Hej jag heter Katarina - jag älskar glitter - det står jag för!


  • Comments(0)//blogg.katarinawidholm.se/#post47

Kritiskt

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-10-28 07:35:41
Varför är kritik så svårt?
Svårt att ta emot, svårt att ge, svårt att ta del av?

Att ge kritik är egentligen att bry sig om.
Att inte göra det är att strunta i...

Som recensent händer det att man får vara med om sånt som var väldigt bra men också om sånt som ibland inte är fullt så bra. Ibland är det riktigt uselt...
Hur gör man då? Skriver riktigt elakt, gottar sig i kalkondelarna...? Eller formulerar sig roligt och rappt eller struntar i det dåliga och lindar in allt i små varma puffar...
Ja man kan ju göra hur man vill...

Men ett vet jag och det är att det ändå är allra bäst att vara ärlig. Notera det man sett, påpeka det man upplevt och i de fall där det blivit riktigt ,riktigt tokigt, faktiskt tala om det.

Men i överförd betydelse är vi faktiskt recensenter allihop...
Utan att vi vet det recenserar vi alltid i huvudet i vår vardag. Vår omgivning -arbetskamrater, politiker, kändisar och grannar. Skillnaden är att vi inte alltid skriver ner det eller uttalar det.

Alla kan göra fel, tappa styrningen och känslan.
Onda människor gör fel liksom de goda.
Bara för att en person gjort mycket gott förut betyder det inte att han alltid gör rätt framöver Och den som gjort mycket fel kan förvisso göra saker som är långt mer riktiga än den tidigare felfrie.


Det ingår i ett civiliserat samhälle att vara vaksamma på varandra och reagera på det som blir fel. Men också att kunna ta till sig kritiken. Att lyssna, värdera och försöka förstå. Utan att alltid rusa till försvar...

Kärlek och omtanke ska förstås också finnas med. Man har rätt att bli älskad trots att man gjort fel. Men man ska inte förväxla kärlek med att aldrig kritisera.

Att vara ödmjuk inför kritik är långt mer humanistiskt än att aldrig kritisera.

Att alltid le och stryka medhårs är riktigt elakt.

Ja visst kritik är svårt och kanske konfliktfyllt och smärtsamt.
Men i sin djupaste mening faktiskt oändligt vacker...

  • Comments(1)//blogg.katarinawidholm.se/#post46

Träd

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-09-02 10:22:10

Varför hatar folk träd?

Aldrig har kommunerna blivit så nedringda av människor som vill att de ska ta ner träden. För att de "skräpar ner", skuggar och är allmänt i vägen.
Man sågar ner illegalt, skadar träden så de ska självdö och fullständigt mejar ner alla gamla träd i trädgårdar.
Läste nyss att hatet till och med gått så långt att någon i Hammarby Sjöstad stuckit in giftampuller i hundra år gamla pilträd.

Varför?
Har vi inte lärt oss nånting?
Utan träd förvandlar vi omgivningen till öken, till lermassor, till ofruktsamhet.

Här är tre bilder ur verkligheten i min stad:

Scenario 1: Familj köper vackert gammalt kulturskyddat hus. Noga reglerat hur de får renovera huset. Men de gamla lönnarna som är lika viktiga för kulturmiljön jämnar man med marken: "för mycket löv att kratta...". Ödslig ökenkänsla i trädgården...

Scenario 2: Man bygger tjusig uteplats. Påkostad. När den är klar upptäcker man att det inte är sol där.
Swosch har man "tagit ner" björkarna, linden och tallen som gav karaktär åt hela området. Istället för att bygga uteplats där det är soligt.

Scenario3: Hus beläget intill offentlig park. Ägaren ringer till kommunen och kräver att lönnarna i parken ska bort eftersom de "proppar igen" stuprännorna. Kommunen faller till föga och sågar ner .

Träden behövs annars riskerar vi utarmad, uttorkad jord som dessutom är ett lätt byte för ras vid skyfall. Gigantiska luftrenare i skitig stadsmiljö.
Löv kan man kompostera. Solstolar kan flyttas, nät i stuprännor.

Ett lövträd eller en tall kan bli flera hundra år och ingen artificiell skugga i vägen kan ersätta den du får från ett gammalt träd.

Träden behöver inte oss men vi behöver träden!

  • Comments(3)//blogg.katarinawidholm.se/#post45

Bärfis

AllmäntPosted by Katarina Widholm 2011-07-18 20:30:23
Stinkfly heter en insekt som är mer känd under namnet bärfis. Om du en solig sommardag stoppat in ett sånt där perfekt mörkrött smultron och plötsligt känt en vedervärdig smak i munnen - ja då vet du vad en bärfis är.
En slags självmordsbombare som som sin sista försvar sprutar ut illasmakande vätska över det underbart goda bäret man just svalt. Som en sista hämnd trots döden..
Ändå är det en himla intressant insekt.
Kan vara både växtätare och insektsätare till exempel och har ett märkligt avancerat kärleksliv som insekt betraktat. Till exempel uppvaktar hanen honan genom små puffar med huvudet. Själva akten kan pågå länge... rumpa mot rumpa...
Fast det märkligaste är att de är så otroligt noga i omsorgen om sina ungar. För att vara insekter alltså... Ungarna bor under sin mamma i flera veckor och hon vaktar dem som ett lejon. Och så heter ungarna nymfer... gulligt va?
Ja det kan man ju tänka på nästa gång man slukar ett hallon med en bärfis på...
Stinkfly...
Kärleksfull och supermamma


  • Comments(1)//blogg.katarinawidholm.se/#post44
« PreviousNext »